linnochcompany

Här står jag dagarna långa och pratar musik, säljer fika och bråkar med kassaapparaten lite.


Det här är den berömda slaskhinken, här hamnar godbitarna som vi inte vill sälja längre men som vi gärna behåller för oss själva. Här har jag så svårt att hålla tassarna borta, om jag säger såhär, idag åt jag ungefär en chockladboll, en och en halv bulle och tre morotskakor. Mmmumsfillibabbbbaaa.


Huset är från 1914 och här bodde den berömde, mirakulöse, fantastiske Wilhelm Peterson-Berger.


Det är en väldigt fin arbetsplats med massor av gamla charmiga rum.


Och en breathtaking utsikt.


 vi säljer ju till och med glass!


så kom gärna förbi, här står jag och väntar.

På mitt jobb får jag lyssna på klassisk musik hela dagarna långa. Den sortens musik har inte riktigt fallit mig i smaken innan, men nu efter några timmar vid kassan på jobbet märker jag att jag gärna byter skiva så jag kan få lyssna på mina favoritlåtar. Det trodde jag aldrig innan, att jag faktiskt skulle tycka klassisk musik var så bra att jag skulle ha mina favoriter. Sedan därpå ser jag "the piano" och wow jag är som fast. Det behövs inte alltid sång, musiken räcker ju många gånger om. Lyssna bara på det här stycket.

Jag önskar så att jag kunde spela piano. Men när jag ska spela ser det ut såhär


Jag tror inte det är meningen att man ska skriva bokstäver i nothäftet. Men jag ska banne mig lära mig någon dag.

Filmen "the piano" var förövrigt bäst. Se den.

har börjat inse hur mycket jag älskar att ta kort. Det finns nästan inget bättre, förutom att kramas. Nu lät jag allt mysig va?
jag kommenterar inte bilderna utan man får själv ta och klura ut och fantisera, det blir så mycket roligare då med missförstånd och så vidare.

...Det har iallafall jag, många gånger.

Lejonkungen. Scar slår till med första slaget och dödar Mufasa. Scar blir en ond härskare över lejonklippan enda tills Simba kastar Scar nerför klippan och han själv sedan tar över tronen. Blir det ett lyckligt slut? Nja, det här är bara början. För i lejonkungen 2 så lever "de utstötta", dvs de lejon som tidigare stöttat Scar, utanför i öknen. De utstötta vill hämnas på Simba och börjar smida ondskefulla planer som bland annat inkluderar mord.

Så vad tusan ville jag säga med det här?

Jo, att våld löser aldrig aldrig något. Det enda man kan räkna med är att våld föder våld, krig föder krig. Så fort man brukat våld blir det bara mer våld och så blir det hela till en ond cirkel.

Gissa hur den här "lejon-konflikten" får sitt slut? Den får iallafall inte sitt slut genom våld, den slutar inte genom att Simba dödar alla de utstötta, nej den här konflikten får sitt slut genom att Simbas dotter Kiara och de utstöttas ledares son Kuvo blir kära i varandra. Så, hela den här konflikten får sitt slut genom kärlek. Ganska fint va?

älska mer, hata mindre

Imorse så vakna jag av världens stress, jag drömde att jag hade massor av saker att uträtta och att inte tiden skulle räcka. Det tog en så lång stund innan jag tillslut insåg att i verklighen hade jag inga måsten överhuvudtaget, utan det enda som väntade på mig var en skön, ledig onsdag.  

Jag firar min första dag på sommarjobbet med att köpa min första byxdress. Byxor är inte riktigt min grej, men gör det till en byxdress och jag är lätt på. Sedan den vackra burken "Sgt. pepper's lonely hearts club band", som också är lite utav en favoritlåt hos mig.


 
Jag jobbar på sommarhagen Wilhelm peterson-berger, mysigt jobb tycker jag. Idag klippte vi gräs. Sedan skjutsa min chef mig till stan, solidariskt och trevligt.

kom och hälsa på vettja!

Idag firar jag ett år som vegetarian!
alla djuren älskar mig, till och med mariannas katter.

När Elsa för första gången stod utanför min dörr, då var det snödrivor och vinter.


Men det blev allt soligare och soligare.



Och vips så blev det vår.


Men Elsa låtsades som ingenting och köpte sig ett par vantar.


Vi brydde oss inte om att tiden gick så fort utan vi gjorde andra mycket vettigare saker, som att baka chockladbollar


Fylla år på samma dag



Bada i kalla sjöar


och hoppa studsmatta


Men tillslut så blev det ju sommar.


Och Elsa ska nu snart säga hej då till Sverige och till mig.


Det är så sorgligt att det gör ont. Det kommer vara ensamt att inte längre höra hennes knapprande vid datorn, att sova helt själv, att inte längre äta frukost med henne, att inte längre springa runt i affärer med henne, att inte längre dansa till alla våra låtar tillsammans, att inte längre smaka hennes franska rätter och att inte längre vakna av att hon pratar i sömnen. Hej då min franska vän, jag kommer sakna dig som bara den.

Igår var det sista klassfesten med SP08f hemma hos mig faktiskt! Vi hade temat frankrike, USA och Mexico. Eftersom både Antoine och Elsa far iväg till Frankrike, Marianna far till USA och jag far till Mexico. Internationell klass? oh yes.
Jag tog mig friheten (hahaha) att vara frihetsgudinnan medan Marianna var något så magnifikt som white trash.


Vi gav Antoine ett par gul-blåa tå-sockar som avskedspresent som han skutta runt med.


Ellen var briljant som mexicanare med poncho.


Jag tog det hela på kanske lite för stort allvar när jag målade mig blå i hela ansiktet med ögonskugga.


Det var en gång en tysk, en mexican, en fransman och en fransyska.


Elsa hade gjort girlanger!


Karro


lite pömsiga, Ellen och Finch


"Dance with somebody, dance DANCE"


Carro


Ellen och Sofia var så snälla så och hjälpte till att städa!

Kommer sakna er kära lilla klass

Ikväll var det inte dammiga skolböcker som gällde, onej ikväll blev det bio. Vi såg "Hangover" eller på svenska som man säger "baksmällan". Det var inte direkt en djup film men det var inte det jag ville se heller. Jag hungrade efter komedi och komedi blev som serverat på silverfat.

Men en sak som kanske får mig att verka feministkärring igen men
är det bara jag som tycker att tjejer inte får vara roliga?

 För ärligt ser jag inte många kvinnliga komiker som verkligen lyckas, iallafall inte som killarna. Är det bara jag som får känslan av att när tjejer ska skämta i till exempel parlamentet känns allt så krystat? Missförstå mig inte, tjejer kan vara hejdundrans roliga - men mest skämtar tjejer med tjejer. Och när en tjej väl börjar skämta med killar så blir hon direkt en pojktjej och absolut inte mer än kompis för killarna.

Varför har vi tjejer fått rollen av att vara så uptight? Eller är det bara jag som är bitter?

Stugun var över mina förväntningar, ett mys eller chillplace som man säger nu för tiden. I stugun fanns ju bland annat klasskamrater, massa popcorn, god mat och skräckfilmer. Mer kan man bara inte kräva.

Jag har nu precis avslutat ett möte med två personer som åkte upp ifrån Falun. Jag (eller också min familj) bjöd på kaffe och paj och jag känner mig vuxen och lite viktigt sådär. Det var två ifrån organisationen jag ska åka till Mexico med och vi pratade bland annat försäkringar. Hej vuxenpoäng!

GRATTIS ANTON TILL STUDENTEN
och alla andra studenter också för den delen

För att fira mig själv att jag klarade av den här veckan (det var inte en vecka att leka med om man säger så) så gjorde jag som vanligt, sprang ner på loppis och rotade. Resultatet blev den här brickan, fin tänkte jag då. Men ack, det här är mer än en bricka, det är också som jag upptäckte ett fia med knuff spel. Okej jag vet att jag inte borde köpa saker som brickor när jag inte ens har flyttat hemifrån än. Men den här går till min samling "När Linn hittar sig sitt egna krypin" som består av alltifrån äggklockor till badrumsskåp. Jag gillar att titta ner i den här samlingen och drömma mig till ett eget crib.

Attans, jag som tänkte få mig min skönhetssömn idag har upptäckt att lost har dubbel avsnitt ikväll. Åhh neeej fast wiho för jag kanske får reda på vad Benjamin Linus is up to.

En annan grej jag tänkte på som hände idag: 

Jag och Marianna trallar nerifrån skolan och jag fäller kommentaren "åh det är så tusigt att jag glömt mina böcker hemma". För att klargöra så är jag ingen människa som njuter av att svära, det låter så extremt onaturligt och konstigt när jag svär. Min röst  passar typ inte med orden. Men behovet av svordomar finns även i min vardag så därför har jag ersatt svordomarna med ord som "skit"  och "tusan". Så när jag ska då säga ett annat ord för jävligt så säger jag tusigt. Som tusan - jävlar. Och tusigt - jävligt. Wow. Jag ska kämpa för tusigt, det är så det nya ordet.

Går bara inte att sluta att lyssna. 60talet när det var som bäst, fast det kan jag inte direkt säga eftersom jag aldrig  tagit del av 60talet på riktigt, nittiotalist som jag är. Men man kan ju alltid drömma och föreställa sig.
Då skulle jag heta Donna, bo i san francisco och hoppa runt i kläder som ungefär Jennifer Grey har i Dirty Dancing.