linnochcompany

Om ni orkar läsa om mina tankar kring feminism, vem orkar inte det liksom? varsågod här kommer ett inlägg



När jag var mindre så hade jag fått ett intryck att feminism var äckligt och konstigt. Feminister var tjejer/kvinnor som verkligen hatade män och hade buskar under armarna och hår likt en skog på benen. Jag minns en kille som bar en tröja "feminist - javisst!" och jag tyckte det var så lustigt och fnissade lite i smyg. Varför skulle en kille stödja de hårbenta tjejerna som hatade honom för hans manliga ägodel? Det är askonstigt ju! Sakta men säkert skulle även mina ögon öppnas, dels av att jag växte upp och så var jag kompis med Emma och då kunde man verkligen inte tycka feminism var något äckligt. Tack Emma för det! Nu tycker jag tvärtom: Hur kan man inte vara feminist? Många säger "Jag är ju för jämställdhet och så men skulle inte vilja kalla mig feminist." Jag säger: varför inte? Tyvärr tror jag det beror på den orättvisa bilden av feminism. Precis som när jag var liten förknippar många ofta feminister med manshatande lesbiska tjejer och vem skulle vilja framställas så?

"Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen" enligt Svenska Akademiens ordlista.

Jag är feminist. Och nej, jag är inte manshatande. Nej, jag tycker inte kvinnorna ska vara högre uppsatta än männen. Nej, jag tycker inte männen ska betala speciell skatt för att de är män. Nej, nej, nej. Jag är för jämlikhet och därför också för jämställdhet. Jag är feminist precis som jag är antirasist. Jag tycker man ska bli bemött av sin personlighet och inte kön. Sedan är frågan hur vi ska få ett mer jämställt samhälle och där tycker folk olika. Men det är en annan fråga jag inte tänker nysta i nu. Här får ni ett dundercitat istället:

En del människor tror att jag säger: 'kvinnor världen över, förena er. Ni har inget att förlora annat än era män.' Det är fel. Jag säger: 'Ni har inget att förlora annat än era dammsugare.'
Betty Friedan