linnochcompany

Igår var det bio för hela slanten. Bokstavligt talat, trots att studiebidraget nyss har gjort entré har det gjort sin slutscen lika kvickt och det är bara den fjärde april. Men det var värt varenda öre, för bion var en succé och sällskapet ännu bättre.  Med Marianna och Ellen såg jag Gran torino med Clint Eastwood och för att vara tydlig, inte med Bill Clinton.

Hur var filmen då?
Jag tycker man kan få känslan i många hollywood-filmer "åh, precis sådär vill jag också jag ha det, mitt liv är sämst typ, varför blir inte Jude Law kär i mig också?". Den här filmen gav istället känslan av att världen är ju faktiskt en underbar plats att leva på. The place to be så att säga. Därför älskade jag Gran Torino, men man ska alltid ta mig med en nypa salt eftersom jag har en tendens att höja både filmer och böcker till skyarna utan att jag riktigt vet varför.