linnochcompany

Jag kan inte hjälpa det, men jag faller pladask för kärleks filmer. Dirty dancing, titanic, notebook, a walk to remember, moulin rouge, pearl harbor, you name it och jag är som fast. Finns det någon speciell gen för detta drag? Eller kanske det är min tragiska barndom som gjort det hela? När jag var liten och skulle hyra film med mamma stod romantisk komedi alltid högst på listan. Eller det var väl de enda filmerna som ens fanns på listan för min mor. Nu i mina (mycket) äldre dagar kan jag ta och unna mig en action-dänga och sedan säga glatt när filmen är slut "den var ju bra" men känslan är aldrig densamma som efter en love classic. Skit också för jag vet att det är kliché efter kliché i dessa filmer, men jag kan som sagt inte hjälpa det. Så idag gjorde jag och Elsa något riktigt riktigt franskt, vi kikade på Moulin Rouge, kanske inte så överdrivet franskt men den utspelar sig ändå i Paris hehe.